Skånelabloggen

 

Hej igen läsare!

 

Calle har tagit hand om snacket om föreningen så jag hänger på och här är jag och mina tankar!

 

Alltså för fem år sen ringde Anders Ericsson (nuvarande herrtränaren) och frågade om jag inte var sugen på att komma till Skånela och spela med hans utvecklingslag och jag tog chansen men innan jag gjorde det s var det många plus och minus listor för att verkligen se att jag gjorde rätt val.

Nu såhär i efterhand måste jag säga att dom där listorna gjorde att jag valde rätt, samma dag jag skulle till och skriva kontrakt satt jag med dom två listorna framför mig och log lite lätt för det kändes så enkelt och rätt!

 

Mycket bra människor har jag stött på under tiden som spelare i Skånela IF, många människor som jobbar för klubben med stort hjärta och energi, allra helst för oss i representationslagen men också för ungdomslagen hela vägen ner till handbollsskolan. Vad vore handbollsskolan på lördagmornar utan en tränare som vill lära ut, vad vore Skånelas ungdomslag utan alla engagerade föräldrar, unga ledare och coacher? Absolut ingenting, men tillsammans gör vi den här verksamheten möjlig och allt det här tror jag själv beror på att alla har sånt hjärta för klubben. Är man inte fostrad Skånelait så blir man en när man slussas in i verksamheten.

Seniorlagen tar mycket plats och tid i hallen, många lag får träna till sent på kvällen medans vi äldsta är klara runt 19-20 tiden.. varför då? Mycket spelar in, ingen är gladare än jag att få komma hem innan 21.00 på kvällen för att kunna sova i tid för att i sin tur orka gå till jobbet dagen efter hyfsat pigg och alert, men visst kan jag också tycka synd om dom här ungdomslagen som tränar fram till 22.00 på kvällen.. Men jag har också varit där, sin tid kommer brukar jag säg.

Ja vi har ju endast 24 timmar på våra dygn också och det ska hinnas ätas rätt, sovas rätt, jobba heltid (nej man blir inte rik bara för att man spelar i elitserien och nej vi spelar inte tv-spel hela dagarna eller sitter på ett fik och dricker kaffe/latte och pratar strunt), plugga heltid, you name it!

Men vi syns till nere på handbollsskolan, vi är mentorer för ungdomslagen och är ner till dom lagen lite då och då. Vi vill vara era förebilder och vi gör vårt bästa för att just du ska få vår uppmärksamhet.

 

Vi i damlaget då, första året i elitserien efter ett par år utanför, vi försöker att alltid sprida glädje och energi när vi är i hallen eller visar oss ute med kläder som bär Skånelamärket på bröstet. Vi vill att ni ska uppleva oss som positiva och att vi har kul när vi spelar, hittills känns det kanon bra och det går inte att beskriva med ord hur mycket vi uppskattar att just du går på våra hemmamatcher.

 

Nästa inlägg kommer bli lite mer inför kommande match på måndag hemma mot Spårvägen, vi ser gärna att ni är på plats och ser slita för nästa två poäng!

 

//Frasse

 

 

 

Hej bloggen!

 

Jag fick också äran att vara först, jag representerar årets upplaga av damlaget och spelar med nr8 på tröjan. Jag heter Sarah Fransson men kallas för Frasse och hör sällan mitt tilltalsnamn.

Jag är 23 år och har varit i klubben i närmare fem år nu, vilket innebär att jag har fått varit med om en otroligt häftig resa med denna klubb. Startade min karriär i Rimbo HK numer, Rimbo HK Roslagen, mellanlandade i Rosersberg och tog sedan klivet över till Skånela IF.

 

När jag kom till föreningen spelade damlaget i högsta serien (precis som nu) jag spelade dock fram till jul med utvecklingslaget men fick chansen i a-truppen efter juluppehållet. Det året fick vi lämna finrummet och halkade rätt ner i div1. De va en tung period för klubben och många från a-laget lämnade föreningen för andra klubbar eller la av helt. Vi harvade på ett par år i div1 och när de var dags att ta klivet upp i den ganska nystartade serien allsvenskan så lyckades jag skada knät i januari och missade sedan uppgången i allsvenskan och även hela året i allsvenskan och missade även när vi spelade upp oss i elitserien året därpå. Varför jag säger vi även fast jag inte var med i laget är för att jag under hela tiden följt laget på nära håll och målet hela tiden varit att komma tillbaka och få spela med laget igen. Nu är jag tillbaka och fick börja spela handboll på riktigt igen i augusti och är nu en del av laget på riktigt igen! :)

 

Det var lite kort om min historia i klubben, nu lite om laget..

 

Damlaget har till skillnad från herrarna nu haft lite ledigt i och med landslagssamlingen. Vi har tränat på och fått slita ordentligt både på och utanför planen och det ser riktigt bra ut.

Vi har ju startat säsongen med lite fler poäng än vad många trodde innan säsongen, vilket är jätte spännande. Det är tufft i högsta serien, man möter dom bästa spelarna i landet.

 

Laget är ungt men väldigt talangfullt, vi har våra unga spelare som tar för sig ordentligt hela tiden och blir bara bättre och bättre. Dom lite äldre får stå för rutinen ett tag till.

Vi i laget önskar nu att du fortsätter ta dig ner till borgen, kulturplats vikingahallen. Vi uppskattar att vår extra spelare skriker, hejar, klappar, och sjunger med på våra matchfester vi bjuder in till, ni är viktiga för oss!

 

Nu blickar vi lite framåt och inväntar "derbyt" mot Stockholmslaget Spårvägen HF på måndag.

 

på återseende

/Frasse

 

Foto: Sandra Jansson, Ögonblick

 

 

När Dagge (Dag Lundin) ringde mig i slutet av April förra året och berättade att han var intresserad av att värva mig blev jag mycket glad. Dagge ville att jag skulle åka upp till Märsta för att träna med laget och för att prata

med honom. Allt sådant som man gör innan man blir värvad av en klubb. Mina första tankar var WOW, fan vad kul. Jag var medveten om att Skånela lite drygt en månad innan hade tagit klivet upp i elitserien. Det jag också visste var att Skånela var en förening med bra ungdoms- och juniorlag. Jag är själv född 1991 och Skånelas pojkar födda 91 var mycket framgångsrika under sina ungdomsår. Med bland annat två Sm-guld! Jag var uppe i Märsta och tränade två, tre gånger innan jag fick ett kontraktsförslag från klubben. Nu var det det upp till mig att ta ett beslut om vart jag ville spela handboll och bo under de två nästkommande åren. Till en början var det inget lätt beslut men ju mer jag tänkte igenom det hela blev det lättare och till slut var det ett självklart val att flytta upp till Märsta. Idag ångrar jag mig inte en sekund. Jag har lärt känna många nya trevliga personer och fått kompisar som jag kommer ha kvar resten av mitt liv. Rent handbollsmässigt har jag också lärt mig mycket trots den uteblivna speltiden under förra säsongen och hoppas att jag kan utvecklas ännu mer under denna säsong.

 

Idag har jag fått en större bild på Skånela som förening. När jag flyttade upp till Märsta märkte jag snabbt att det var en handbollstokig liten ort. Många pratade handboll och självklart var det stort att herrlaget för första gången skulle spela i elitserien nästkommande säsong. Detta tyckte jag var skitkul! Jag kommer från Linköping som har vart en stor handbollstad i slutet av 80-talet och början av 90-talet. på 2000-talet har handbollen näst intill vart helt död, för att sedan innan den här säsongen vaknat till liv igen. Detta eftersom min moderförening RP IF Linköping tog steget upp till allsvenskan efter att ha vunnit divsion 1 norra säsongen 2012/2013.

 

Det är många personer som brinner för handbollen i Märsta och jobbar hårt för att Skånela ska bli en stark förening. Jag tycker redan att det är en stark förening där vi (herrarna) spealde i elitserien förra året, nu i allsvenskan och damerna spelar i elitserien iår. På herrsidan har man ett U-lag i division 1 norra och på damsidan  ett U-lag i division 2. Man har också en stark ungdomsverksamhet med många spelare i de olika årskullarna. Skånela är också en förening som lockar till sig spelare från andra föreningar i närområdet tack vare sitt starka varumärke samt att man ligger högt upp i seriesystemet på både herr- och damsidan med sina representationslag. Det finns även ett handbollsgymnasium i Märsta som lockar en del spelare till att byta klubb till Skånela.

 

För att Skånela IF ska ta ytterligare steg och mäta sig med de andra stora svenska klubbarna på seniorsidan så handlar det som allt för ofta om ekonomi. Skånela är en välmående förening med stabil ekonomi men för att klubben skall kunna etablera sig på en hög nivå med sina representationslag behövs det större ekonomiska tillgångar och man måste gemensamt komma överens om vart man vill som förening. Rättare sagt, vad klubben har för vision i framtiden, vart vill man komma? Enligt mig måste man bestämma sig någonstans och börja jobba efter det man bestämmer sig för. Det finns säkert 1000 olika sätt att gå tillväga och allt kan inte ske på en dag, Man får helt enkelt skynda långsamt.

 

Hur som helst trivs jag jättebra i klubben och hoppas jag kommer fortsätta att göra det. Trots allt är det viktigaste att man har kul och mår bra. Detta är en självklarhet i Sveriges skönaste lag (skånela herr) där vi är ett gäng showgubbar som alltid har kul tillsammans.

 

Ska avsluta detta inlägg med ett citat av Adam Lönn (v9 i HK Malmö och en av mina bästa kompisar)

 

"Calle, du spelar ju iaf i Sveriges skönaste lag"

 

Väl mött!

#24